Fiskars Samlingslokal 1896-1996

I slutet av 1800-talet var den kulturella aktiviteten i Fiskars mycket livlig. Flera olika föreningar verkade på bruket och alla hade behov av en lokal där medlemmarna kunde samlas och träffas. Det enda som stod till förfogande var ett litet trångt utrymme, tvättstugans s.k. ”mangelsal”. Om detta utrymme samsades hornorkestern, sångkörer, teatergrupper, föredragshållare m.fl. Här samlades också ungdomarna för att dansa.

Grundaren Karin von Julin

Karin von Julin (1871-1914), äldsta dotter till Fiskars Aktiebolags första verkställande direktör, Albert von Julin, hade länge märkt att bristen på utrymme bromsade den kulturella utvecklingen på bruket. Den 24.9.1895 startade hon resolut en aktieteckning för en ”förlustelselokal”. Aktiekapitalet fastställdes till 10 000 mk, men teckningen gav endast 2700 mk. Bland aktietecknarna fanns flera medlemmar av släkten von Julin samt många brukstjänstemän, men också utomstående prominienser som hovrådet Brummer och senator Leo Mechelin. I Fiskars bolagets budget för år 1895 fanns 12 000 mk upptaget för lokalen. Dessutom avsatte bolaget till år 1900, årligen 2000 mk för lokalen och dess läsebibliotek. Läsebiblioteket fungerade i lokalen åren 1897-1938.

Arkitekten anställdes

Som arkitekt anlitades Fiskarsbon Waldemar Aspelin, son till förre bruksdirektören J.W. Aspelin. Ritningarna kom per post 30.3.1896 och nu blev benämningen ”Samlingslokal” vedertagen. Byggnaden uppfördes på sju månader under ledning av brukets byggmästare Johannes Wiklund och blev en skapelse i nyrenässansstil. Den 9 oktober avsynades bygget och Karin var till synes tillfreds eftersom hon bjöd byggmästaren på kaffe och vin.